Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf

Det här är fortsättning på Lagerlöf "Löwensköldska ringen" och är andra delen i triologin där "Anna Svärd" är den avslutande delen. Jag gillade verkligen första delen och trodde nog inte att fortsättningen skulle vara lika bra, men faktiskt så gillar jag den nog nästan ännu bättre.

Det är en ganska fristående fortsättning, som utspelar sig långt efter den förra. Det är just den unga Charlotte Löwensköld som står i fokus, liksom fästmannen Karl-Arthur. Även hans mor har en viktig roll i handlingen, och det är hon som inleder berättelsen. Till skillnad från den förra berättelsen är det i denna del inte ringen och löjtnanten som är viktiga delar i berättandet, men jag skulle vilja säga att de båda romanerna, olika som de är, har samma slags tema. Det vilar något ödesmättat över båda med skeenden som känns för stora för att kunna tillskrivas enbart människan. Det känns nästan som att det är en högre makt som styr skeendena och att människorna i den bara används som schackpjäser.

Det är när den rike Schagerström friar till den förlovade Charlotte som allt börjar gå åt skogen för vår hjältinna.  På skämt har hon sagt fästmannen att hon nog tycker om honom, men att friar Scagerström till henne så tar hon honom. Detta når Scahgerström och av en impuls helt olik honom friar han till Charlotte, som ger honom på korgen.  Tyvärr leder detta ändå till att hon och fästmannen gör slut, då han har fått för sig att det ändå är något mellan dessa två. Prästman som han är får han för sig att lämna det hela åt Gud och istället gifta sig med den första kvinna som kommer i hans väg, Det är då han möter den fattiga dalkullan Anna Svärd. Resten av handlingen kretsar kring hur stackars Charlotte försöker vinna tillbaka fästmannen och visa honom att han har fått allt om bakfoten. Men allt går så snett att det känns som att ödet vill annorlunda.....

Precis som i den inledande romanen är det ett vackert, sparsmakat språk. Men denna längre roman tar sig mer tid att följa skeenden och personer lite mer noggrant än den förra – och det vinner den nästan på då det gör att man dras in i handlingen, fattar tycke för personerna och med spänning ser vart handlingen ska leda dem.

Jag gillar de starka kvinnorna i historien, för det här är en roman där kvinnogestalterna är de mer framträdande. Det är den kvicka, skojfriska och ärliga Charlotte, den förfinade  Beate Ekenstedt, mor till fästmannen, den intrigerande  fru Sundler och den hårt arbetande prostinnan Forsius. De känns långt mer levande än männen, som lite känns som marionetter för kvinnorna att manipulera. Och fästmannen, en människa mer full av sig själv känns det svårt att hitta. Han är mesig, egenkär och vill alltid tvinga andra att tycka som han, och när Charlotte visar för mycket egen vilja gör han slut på deras förhållande. Jag skulle vilja säga att det som minst talar till Charlotte Löwenskölds positiva egenskaper är varför hon alls blev ihop med Karl-Arthur för från första början.

Det ska bli mycket spännande att läsa den sista delen, "Anna Svärd", och se vad hon har att förtälja om hsistorien.

// Sofia