Så här i influensatider, när hela familjen är hemma från jobb och dagis känns det passande med en dystopi-recension.
”Efter floden” är något så ovanligt som
en svensk dystopi – men tyvärr var den inget som föll mig i smaken. Jag
föredrar alla gånger en dystopi som inte är så inriktad på kroppsfunktioner,
sex och white trashighet. Kommer ni ihåg mitt dystopitest som publicerades på
Boktriangeln för ett bra tag sedan? – om denna dystopi varit med i testet hade
denna varit den sista värld jag velat emigrera till. Och då fanns världar som
1984:s storebror-ser-dig-samhälle, det-är-ute-med-dig-Aniarafärden och en del
lika trevliga samhällen att välja på.
Det är Edvin som är huvudperson i dystopin. 33 år gammal och typ
yngst i en värld där kärnvapenkriget utplånat större delen av mänskligheten. De som finns kvar är märkta av kriget i form av skallighet, splittersår och
vad som i mitt tycke verkar vara ganska grava hjärnskador (men nog bara ska ska vara
en beskrivning av hur män beter sig när de kan bete sig som det vill utan att
straffas för det d.v.s våldta, plundra och döda varandra).
I alla fall så är det
här en värld befolkad av män, och de få kvinnor som har haft oturen att
överleva våldtas och terroriseras av männen. Men frånvaron av kvinnor får
förstås männen att vända sig åt andra håll för att få sina lustar tillfredsställda.
Och det är lite där vår unge vän Edvin kommer in i bilden. När vi först möter
honom lever han till sjöss som älskare till en sjökaptenens. Men det ska visa sig att
denna börjat tröttna lite på Edvin så hastigt och lustigt finner han sig
utslängd på land där han inte riktigt vet hur han ska klara sig. Han är van vid
sjön och på land finns bara otrevligheter som plundrare och gastar.
Han klarar i alla fall livhanken van som
han är att överleva och klara sig själv sedan fadern dog när han bara var ett
litet barn. Det här är en värld där kunskap är livsviktigt och den som har
kunskap om något lämnar ogärna ifrån sig den. Så den som kan navigera, är
sjukvårdskunnig eller bra på elektronik kan lättare få en ställning där man är
skyddad för överfall eller mord just för att man är oundgänglig och ens
kunskaper behövs. Så Edvin börjar så smått försöka komma över sådan kunskap för
att kunna leva mer fredat från attacker och kunna gå mer som han vill på
landet som styrs av olika självutnämnda härskare.
En väldigt dyster dystopi kan konstateras, till och med den dystraste jag läst skulle jag vilja säga. Idén kan jag tycka var intressant, men utförandet mindre. Inget jag rekommenderar!
* * *
För övrigt kan jag meddela att vi så här på tredje dagen hemma (andra för min del) börjar må lite bättre. Vissa av oss har kurerat sig med att sova 24 timmar i sträck (tack Sebbe!), andra har levt på kakdiet och vissa har tröstätit pizza. Vi hoppas därmed att kunna komma iväg till jobb/dagis imorgon!
//Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar