Jag spontanlånade denna på biblioteket
här hemma sommaren 2014, trots att min bokhög hemma växt sig gigantisk och jag egentligen
inte borde. Jag kunde helt enkelt inte motstå den, då den utlovades vara en ny
"Bellefleur", vilken är en av mina favoritromaner av Oates. Det är en gotisk
roman, liksom denna – men där denna var totalt ointressant och föga minnesvärd
är Bellefleur dess totala motsats.
Detta var alltså inget bra alls och att
den ens jämförs med "Bellefleur" är ett skämt – och ett riktigt dåligt sådant!
Dessutom är denna 700 sidor tjocka
roman på tok för lång, och jag gäspar mig mestadels igenom romanen och varvar
med andra och bättre böcker för att ens ta mig igenom den. Att jag faktiskt
läste ut den relativt fort (bara ett omlån) kan jag tacka vår roadtrip för,
annars hade det nog tagit ett bra tag.
Historien, om en familj som blir
förbannad och hemsöks av djävulen (?), hade nog kunnat vara intressant om inte
Oates öst på med alldelse för mycket onödiga detaljer, bakgrundsbeskrivningar
och onödigt många ointressanta karaktärer.
Något av det tristaste jag läst av
henne!
// Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar